ENSAMHET

Idag verkar det vara så otroligt viktigt med sociala nätverk, olika möjligheter att kommunicera och att aldrig känna sig ensam. Ensamhet verkar vara skamligt och väljer någon ensamheten frivilligt kan denna person framstå som konstig. Hur har det blivit så?

I den gamla världen var eremiten, den hängande mannen, den person som satt inne med alla svar. Fanns inte alla svar så satt personen inne med alla viktiga frågor för att söka svaret. Vi har den vise på berget, häxan i skogen, Oraklet och många fler. Alla fann svar i ensamheten eller som jag föredrar att uttrycka det, avskildheten.

I den nya världen har vi våra forskare som ofta arbetar i avskildhet eller i små ”team” för att finna svar på gåtor. Dessa dagens Orakel verkar dock ofta glömma att jorda sig och finna den heliga balansen i det dom gör, men det är nog en vida utbredd sjukdom i västvärlden idag.

Vän av ordning kanske tänker, ”Men de som är ofrivilligt ensamma då?” Jag tror att man blir ensam för att man behöver vara det, sen tas fokus från detta faktum av den allmänna meningen att det är fel att vara ensam. Därur skapas osunda grubblerier och den heliga ballansen rubbas. Hamnar man i ensamhet så bör man ta tillfället i akt att kontemplera över sitt varande, man bör passa på att lyssna. Ibland kanske det är meningen att du ska vara ensam och äta choklad, ta då vara på den möjligheten.

Alla situationer du kan tänkas hamna i har möjligheter, försök att se dem och du går ut som en ny människa. Var gång du ömsar skinn tror jag att du har varit ofrivilligt ensam, kortare eller längre. Lyssna på barnen, dom vet när det är dags att leka själv eller med en kompis.

Björnen har talat.